Jag tror jag ska flytta från stan, ner till ängar blåst och underbarnatur. Bokskog runt hörnet och rådjur i trädgården i gryningen. Till skogen, till lugnet. Börja om från början, jag och min lilla prins. Göra nya bekantskaper, gå den där utbildningen jag alltid har drömt om. Glömma det gamla och börja om på nytt.

 

Glömma denna stad som jag en gång tyckt varit så underbar, så bra, så fin. Glömma människorna som man trödde var ens vänner men som visade sig vara raka motsatsen.Som sparkade på mig när jag redan låg ner, som säger att de finns där, men som när man vänder ryggen till sticker kniven i mig så djupt att jag aldrig kommer läka helt. De som i smyg hjälpte till att gräva den där djupa gropen och som sedan såg till att jag ramlade däri, att jag sårades så svårt att jag inte skulle kunna ta mig hela vägen upp.

 

De "sanna vännerna", de som skrattade åt min olycka, de som tyckte det var rätt åt mig det som hände. De som pratade skit bakom ryggen på mig, de som inte trodde att det skulle komma fram. De som spred en massa falska rykten som de aldrig trodde att jag skulle få höra. Långt bort ska vi flytta, min lilla prins och jag. Börja om från början och visa dem att tillsammans är vi starka. Visa dem att jag kommer att läka, att gropen sakta men säkert fylls igen och blir grundare, att kniven i ryggen försvinner och att jag kommer att bli starkare.

 

Jag kommer lyckas, jag ska visa er hur fel ni hade.Att inget av ert skitsnack stämmer. Att ingen tillslut kommer att tro på det ni säger. Att det var ni som var små, rädda och fega, att ni var tvungna att ha någon att prata skit om så att ni kunde må bra. Ni kommer att skämmas, NI inte jag.